fredag 30 december 2011

Bra att vara barn?

Jag brukar fråga min man ibland om han tror att det är bra att vara barn hos oss. Han svarar alltid ja utan direkt dröjsmål. vad skönt det måste vara att vara så säker och inte vara som jag. En grubblare som alltid tycker att jag skulle kunna ge lite mer tid, lite fler kramar, lite fler ord och lite mer lek till mina barn. Aldrig riktigt till freds.
Men jag tror också att det är bra att vara barn hos oss i vår familj. De får mycket utrymme och mycket kärlek och om varje dygn hade fler timmar skulle de dessutom få mer lek och mer diskussioner med sin mamma.

måndag 19 december 2011

Tillbaka hoppas jag

Hej igen. Det var länge sedan men jag hoppas att jag är tillbaka nu!
Snart jul och här hemma har vi bakat pepparkakshus, pyntat lite, skrivit julkort och bakat med barnen. Massa kvar att göra innan vi kan ta helg men det är ju några dagar kvar.

Jag är fortfarande hemma med barnen. Lillan är redan 10 månader. Helt galet och jag undrar varje dag vad som hände med min lilla bebis :-) Det känns som att hon föddes igår och sen har en enda lång dag passerat och nu sitter jag här. Ungefär. Lillan kan nästan gå, kan prata lite, har fått en tand och sover hela nätter.
Storan och Mellan är sig lika, bara lite äldre.

Som sagt, hoppas på att få mer tid att blogga nu framöver.

onsdag 10 augusti 2011

Gammal vänskap

Idag har Storan lekt med sin äldsta och bästa kompis hela eftermiddagen. De träffas inte så ofta längre eftersom vi flyttat från stan. Storan och M, som vi kan kalla honom, träffade varandra på sin första förskoledag under inskolningen och verkade bli någon slags trygghet för varandra där mitt i alla det nya. Två ungefär lika små barn i en helt ny miljö. De var på något vis beroende av varandra för att trivas, om inte M var där var dagen liksom inget att ha. De lekte på små barns vis bredvid varandra, men alltid på samma ställe. Sedan dess har vi bytt dagis två gånger och flyttat en gång men vänskapen håller i sig. De har något naturligt band av förståelse, som kanske bara barn kan ha. De ses, de tittar på varandra och de leker.

Jag tror att Storan var runt 2 år när hon ramlade ner för trappan och slog sig. Hon ville inte bli röstad av mig utan grät efter M.

Före idag hade de inte setts på nästan ett halvår men de leker fantastiskt bra tillsammans. De gillar varandra så enkelt är det. Jag tror att man ofta tänke att barn är barn och barn tycker om att leka med andra barn. Det är förvisso sant men jag tror att barn är betydligt mer selektiva än vad vi tror redan tidigt. Eller har Storan bara råkat ha tur och träffat sin "själsfrände" redan som barn :)

onsdag 3 augusti 2011

Kärlek

Ikväll när alla barn var nattade och jag satt i soffan och åt kaka som jag egentligen inte var sugen på och som bäst funderade på om jag orkade göra en kopp te kom Storan ner igen och ville viska en hemlighet till mig. En tjejsak sa hon, och viskade så tyst så tyst för att inte pappa skulle höra:

- Mamma när jag tänker på Isak känns det som fjärilar i magen, tänk om jag är kär.

Detta var tydligen mycket pinsamt för hon fnissade och gömde sig bakom min rygg. Jag kunde inte låta bli att skratta lite och förklara att det ju i så fall bara är bra och att det betyder att man tycker mycket om en annan person.
- Men Isak fyllde ju 5,5 år före mig så då dör han ju före mig och då kommer jag bara att bli ledsen....

Små barn, stora tankar.

En minut senare:
- Mamma kan man vara kär i en anna tjej?
Jag drog hela faderullan om att man kan vara kär i vem man vill
- Då är jag nog kär i både Isak och Lisa

Lilla söta unge, godnatt!

torsdag 21 juli 2011

Och Lillan då?

Har märkt att denna blogg tenderar att handla mest om Storan och Mellan, de två som syns och hörs mest hemma hos oss.
Men Lillan då? Vad gör hon om dagarna. Detta inlägg riskerar att bli tråkigt att läsa men lite som en minneslapp för mig själv in i framtiden. Man glömmer så fort trots att man tror att man ska minnas varje liten detalj för alltid...
Lillan är snart 6 månader. Hon sover två pass (oftast i vagnen) på dagen, ett lite längre och ett lite kortare. På kvällen somnar hon runt 20 och sover till 07 med en eller två uppvaknanden för amning. Hon brukar då somna om ganska fort. Hon har börjat med smakportioner och har provat gröt, frukt och rotfrukter. Lite svårt att bedöma men jag tror att hon föredrar majs, frukt och gröt just nu. För utom helammar jag henne fortfarande, 6-8 gånger per dygn. Hon rullar runt samt ålar och kan förflytta sig en del på egen hand över golvet. Hon slår med händerna på bordet när hon sitter i sin stol och hon biter på allt (såklart). Hon känner igen oss i familjen och skrattar mycket. Hon älskar när vi busar och kittlar henne eller kastar upp henne i luften. Hon väger 6,8kg och är 66 cm lång. Överlag är hon mycket lättsam och ligger/sitter själv ganska långa stunder. Hon skriker i princip aldrig.

tisdag 19 juli 2011

En fin dag

Idag har vi haft en fin dag. En sommardag. Heldagsutflykt till kusten med bad på sandstrand, fin fisklunch på hamnservering, glass och varma klippor. Helt underbart. Jag önskar mig fler sådana sommardagar. Alla barn var glada och nöjda och jag kom på mig själv flera gånger att planera för en sommarstuga där i den lilla sommarpärlan om några år :) Tänk att få ge sina barn så fina sommarminnen! Om inte annat kan vi kanske låna svärföräldrarnas husvagn nästa sommar och tillbringa några veckor vid havet.

Väl hemma igen åt vi middag på altanen och spelade fotboll hela familjen på gräsmattan. En riktigt idyllisk dag. Jag önskar mig fler sådana dagar då disken får vänta i förmån för lek med barnen.

lördag 16 juli 2011

Lejonkungen

Lejonkungen är bra, en av mina favoritfilmer från min barndom. Eller om jag tänker efter så var jag nog nästan vuxen när den kom 1994.
Igår kom Lejonkungen som bok och ljudbok på posten från en bokklubb vi är med i. Storan och Mellan sprang upp i Storans rum och satte igång skivan. De satt sedan tysta och stilla länge vilket var skönt för mamma som städade och fixade bostaden. På kvällen kunde Mellan inte sova för hon var rädd för lejon under sängen och Storan kunde inte sova hon heller utan ville prata om döden, vaför Simbas pappa dog trots att han var god och när mamma och pappa ska dö...Hur dum är jag då som låter mína barn lyssna på lejonkungen ensamma? Jag är vuxen och kan inte se filmen utan att gråta.

Inte nog med det utan idag kom en kompis till mina tjejer på besök och lekte en stund uppe. När jag efter en stund kom upp satt de och lyssnade på Lejonkungen. Jag menar varför inte skrämma fler barn när man ändå håller på?

Idag ville inte heller Mellan följa med och plocka blåbär för att hon är rädd för lejon i skogen!

Jaja, gärna introducera sina barn till sagor men kanske vara med och förklara, diskutera och fånga upp tankar. De gillar i alla fall boken och har lyssnat 7 gånger redan.