Vi var bjudna på disputationsmiddag på Uplands nation igår kväll jag och mannen. Glada i hågen såg vi fram emot en kväll tillsammans med goda vänner som vi träffar alltför sällan nu för tiden. Lillan fick följa med medan Storan och Mellan barnvaktades av farmor. Vi träffade två andra par på en uteservering i närheten och tog en fördrink. Jag hörde mig själv sitta där och säga att vi har i alla fall världens lättsammaste bebis, hon är så lätt att ha med sig, är så nöjd etc. Bla bla bla i det oändliga. Solen sken och Lillan likaså.
En stund senare sitter hela sällskapet och äter förrätt och lyssnar på tal, spex och sång. Jag och Lillan sitter i ett litet rum bakom. Hon gallskriker och matvägrar. Jag försöker tvinga på henne både bröst och flaska som mannen får springa mer till Ica och köpa i ren desperation. Hon vägrar. Hon skriker. Hela lilla kroppen är stel som en pinne. Inte äta. Inte sova. Bara skrika. Skrïka så högt att vi inte kan sitta med vid bordet utan att störa hela festen.
Min lilla bebis som är så lättsam :-)
Ytterligare ett par timmar sover Lillan i vagnen helt utslagen och hon sover resten av tillställningen precis som den lättsamma bebis jag tidigare skröt om.
Haha för mig. Idag är hon glad och nöjd som solen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar