Bra att vara barn?

Jag brukar fråga min man ibland om han tror att det är bra att vara barn hos oss. Han svarar alltid ja utan direkt dröjsmål. vad skönt det måste vara att vara så säker och inte vara som jag. En grubblare som alltid tycker att jag skulle kunna ge lite mer tid, lite fler kramar, lite fler ord och lite mer lek till mina barn. Aldrig riktigt till freds.
Men jag tror också att det är bra att vara barn hos oss i vår familj. De får mycket utrymme och mycket kärlek och om varje dygn hade fler timmar skulle de dessutom få mer lek och mer diskussioner med sin mamma.

Tillbaka hoppas jag

Hej igen. Det var länge sedan men jag hoppas att jag är tillbaka nu!
Snart jul och här hemma har vi bakat pepparkakshus, pyntat lite, skrivit julkort och bakat med barnen. Massa kvar att göra innan vi kan ta helg men det är ju några dagar kvar.

Jag är fortfarande hemma med barnen. Lillan är redan 10 månader. Helt galet och jag undrar varje dag vad som hände med min lilla bebis :-) Det känns som att hon föddes igår och sen har en enda lång dag passerat och nu sitter jag här. Ungefär. Lillan kan nästan gå, kan prata lite, har fått en tand och sover hela nätter.
Storan och Mellan är sig lika, bara lite äldre.

Som sagt, hoppas på att få mer tid att blogga nu framöver.

Gammal vänskap

Idag har Storan lekt med sin äldsta och bästa kompis hela eftermiddagen. De träffas inte så ofta längre eftersom vi flyttat från stan. Storan och M, som vi kan kalla honom, träffade varandra på sin första förskoledag under inskolningen och verkade bli någon slags trygghet för varandra där mitt i alla det nya. Två ungefär lika små barn i en helt ny miljö. De var på något vis beroende av varandra för att trivas, om inte M var där var dagen liksom inget att ha. De lekte på små barns vis bredvid varandra, men alltid på samma ställe. Sedan dess har vi bytt dagis två gånger och flyttat en gång men vänskapen håller i sig. De har något naturligt band av förståelse, som kanske bara barn kan ha. De ses, de tittar på varandra och de leker.

Jag tror att Storan var runt 2 år när hon ramlade ner för trappan och slog sig. Hon ville inte bli röstad av mig utan grät efter M.

Före idag hade de inte setts på nästan ett halvår men de leker fantastiskt bra tillsammans. De gillar varandra så enkelt är det. Jag tror att man ofta tänke att barn är barn och barn tycker om att leka med andra barn. Det är förvisso sant men jag tror att barn är betydligt mer selektiva än vad vi tror redan tidigt. Eller har Storan bara råkat ha tur och träffat sin "själsfrände" redan som barn :)

Kärlek

Ikväll när alla barn var nattade och jag satt i soffan och åt kaka som jag egentligen inte var sugen på och som bäst funderade på om jag orkade göra en kopp te kom Storan ner igen och ville viska en hemlighet till mig. En tjejsak sa hon, och viskade så tyst så tyst för att inte pappa skulle höra:

- Mamma när jag tänker på Isak känns det som fjärilar i magen, tänk om jag är kär.

Detta var tydligen mycket pinsamt för hon fnissade och gömde sig bakom min rygg. Jag kunde inte låta bli att skratta lite och förklara att det ju i så fall bara är bra och att det betyder att man tycker mycket om en annan person.
- Men Isak fyllde ju 5,5 år före mig så då dör han ju före mig och då kommer jag bara att bli ledsen....

Små barn, stora tankar.

En minut senare:
- Mamma kan man vara kär i en anna tjej?
Jag drog hela faderullan om att man kan vara kär i vem man vill
- Då är jag nog kär i både Isak och Lisa

Lilla söta unge, godnatt!

Och Lillan då?

Har märkt att denna blogg tenderar att handla mest om Storan och Mellan, de två som syns och hörs mest hemma hos oss.
Men Lillan då? Vad gör hon om dagarna. Detta inlägg riskerar att bli tråkigt att läsa men lite som en minneslapp för mig själv in i framtiden. Man glömmer så fort trots att man tror att man ska minnas varje liten detalj för alltid...
Lillan är snart 6 månader. Hon sover två pass (oftast i vagnen) på dagen, ett lite längre och ett lite kortare. På kvällen somnar hon runt 20 och sover till 07 med en eller två uppvaknanden för amning. Hon brukar då somna om ganska fort. Hon har börjat med smakportioner och har provat gröt, frukt och rotfrukter. Lite svårt att bedöma men jag tror att hon föredrar majs, frukt och gröt just nu. För utom helammar jag henne fortfarande, 6-8 gånger per dygn. Hon rullar runt samt ålar och kan förflytta sig en del på egen hand över golvet. Hon slår med händerna på bordet när hon sitter i sin stol och hon biter på allt (såklart). Hon känner igen oss i familjen och skrattar mycket. Hon älskar när vi busar och kittlar henne eller kastar upp henne i luften. Hon väger 6,8kg och är 66 cm lång. Överlag är hon mycket lättsam och ligger/sitter själv ganska långa stunder. Hon skriker i princip aldrig.

En fin dag

Idag har vi haft en fin dag. En sommardag. Heldagsutflykt till kusten med bad på sandstrand, fin fisklunch på hamnservering, glass och varma klippor. Helt underbart. Jag önskar mig fler sådana sommardagar. Alla barn var glada och nöjda och jag kom på mig själv flera gånger att planera för en sommarstuga där i den lilla sommarpärlan om några år :) Tänk att få ge sina barn så fina sommarminnen! Om inte annat kan vi kanske låna svärföräldrarnas husvagn nästa sommar och tillbringa några veckor vid havet.

Väl hemma igen åt vi middag på altanen och spelade fotboll hela familjen på gräsmattan. En riktigt idyllisk dag. Jag önskar mig fler sådana dagar då disken får vänta i förmån för lek med barnen.

Lejonkungen

Lejonkungen är bra, en av mina favoritfilmer från min barndom. Eller om jag tänker efter så var jag nog nästan vuxen när den kom 1994.
Igår kom Lejonkungen som bok och ljudbok på posten från en bokklubb vi är med i. Storan och Mellan sprang upp i Storans rum och satte igång skivan. De satt sedan tysta och stilla länge vilket var skönt för mamma som städade och fixade bostaden. På kvällen kunde Mellan inte sova för hon var rädd för lejon under sängen och Storan kunde inte sova hon heller utan ville prata om döden, vaför Simbas pappa dog trots att han var god och när mamma och pappa ska dö...Hur dum är jag då som låter mína barn lyssna på lejonkungen ensamma? Jag är vuxen och kan inte se filmen utan att gråta.

Inte nog med det utan idag kom en kompis till mina tjejer på besök och lekte en stund uppe. När jag efter en stund kom upp satt de och lyssnade på Lejonkungen. Jag menar varför inte skrämma fler barn när man ändå håller på?

Idag ville inte heller Mellan följa med och plocka blåbär för att hon är rädd för lejon i skogen!

Jaja, gärna introducera sina barn till sagor men kanske vara med och förklara, diskutera och fånga upp tankar. De gillar i alla fall boken och har lyssnat 7 gånger redan.

Treåring i centrum

Tillbaka hemma. Vi har varit borta i två veckor på Sverigetripp söderut. Första stoppet var Kolmården där vi spenderade två dagar i parken och en natt på Vildmarkshotellet. Mina barn är så olika. storan tycker inte särskilt mycket om djur utan är mest trött och sur när vi vandrar mellan hagarna och burarna och försöker intressera henne för diverse exotiska djur. Hon gillar karuseller, bara karuseller har vi fått höra. Mellan däremot kan stå i evigheter och titta på en elefant som äter. När vi försöker gå vidare säger hon bara "vill titta mer på fanten". Karuseller är hon rädd för och tycker går alldeles för fort.
Vi åkte sedan vidare till mina föräldrar i småland där vi bodde i deras lilla gästhus på gården. Ett perfekt lantligt läge med både skog, ängar och hav i närheten.

Under vistelsen hos mormor och morfar fyllde Mellan 3 år vilket firades med saftkalas i solen. En konstig sak var att när vi alla kom in och sjöng för henne och gav presenter började hon gråta och ville inte ha paketen. Hon gömde ansiktet i händerna och visste inte vart hon skulle ta vägen eller titta. Hon gillar inte uppmärksamhet eller att stå i allas blickfång. Den som sagt att alla barn är av naturen sociala och vill stå i centrum är välkomna till oss på ett studiebesök.

Packade och klara

Packade och klara för att åka till Kolmården imorgon och därefter vidare söderut på semester ett tag. Hela dagen och delar av gårdagen har gått åt till packning och förberedelser. Storan vill ta med sig en gosedjurshäst som är större än hon själv i bilen, precis som att det inte skulle räcka med tre barn och alla nödvändiga saker? Vi har packat så fullt att min man måste köra hela vägen för han får inte längre plats i baksätet. Lilla jag kan sitta inklämd mellan två barnstolar.Trevlig resa!

Första gången

När man har en bebis är det så mycket som man gör för första gången, som bebisen får uppleva eller göra för första gången. Första badet, första vändningen, smakportionen, semestern, leendet och så vidare. Idag har Lillan tagit sitt första utomhusdopp. Lilla foten doppades ner i sjön och det sparkades lite. Igår fick hon uppleva att stå på gräs barfota för första gången. Synd att man som vuxen inte minns alla dessa intryck och nya saker, jag menar hur ofta gör jag något helt nytt, något som jag inte tidigare kommit i närheten av? Aldrig tror jag.

Annars har dagen förflutit som vanligt med sol, bad och familj. Nu har barnen sover väntar mitt alldeles egna evighetsarbete: Att plocka i ordning...

Kom förresten att tänka på att för tre år sedan hade jag en dotter. Nu har jag tre. Inte konstigt att jag inte hinner med alltid :-)

Vatten

Idag har vi haft en riktigt fin sommardag hos oss. Inte för varm och inte för kall. Jag som annars alltid brukar klaga över vädret!
Vi har varit och badat i en sjö i närheten och både Storan och Mellan doppade sig och plaskade runt. Mamma badade benen och tänkte att det skulle vara skönt att doppa sig, men var för feg eller nåt. Ganska kallt vatten efter förra veckans regn..Brr. Konstigt att de flesta verkar bli badkrukor på äldre dar.
När vi kom hem sprang Mellan över till grannen och badade i deras pool med kläderna på. Hon hade tydligen inte fått nog av vatten.

Kalastjej

Idag var Mellan bjuden på treårskalas hemma hos bästisen från dagis. Jättekul tyckte hon som annars oftast brukar få stanna hemma och vinka av Storasyrran som springer på kalas mest varje helg. Klänning, fika, lekar och godispåse.
Lillan har haft en sämre dag med mycket skrik och troligtvis ont i magen. Har nog ätit för mycket rotselleri-pure.... Hon är lite originell på det viset att hon älskar rotfrukter men inte söt frukt såsom banan och päron. Mamma har dessutom lite svårt att begränsa smakportionerna till ett par teskedar, utan matar på så länge munnen öppnas som en fågelholk på lilla bebisen. Min nattsömn lär nog få lida av det inatt.
Godnatt.

Hemskaste hemskt

Idag när vi skulle åka på en utflykt och satt i bilen upptäckte jag att jag glömt byta skor. Jag var fortfarande iklädd mina tofflor av tantmodell som jag har hemma när jag springer ut och hämtar posten o. dyl. Jag kläckte ur mig något om att det ser hemskt ut och att jag hoppas att ingen tänker på det. Storan funderar en stund och frågar sedan om det skulle vara mer hemskt om hon, Mellan och Lillan skulle ramla i ett vattenfall och dö samtidigt alla tre... HJÄLP, vad svarar man? Den hemskaste av alla hemska saker som skulle kunna hända. Jag blev alldeles kall och kände en smärta uppifrån och ner ut genom tårna. Ja, det vore värre.
Hemska, hemska tanke nu kan jag inte sluta tänka den.

Vad får min lilla stora 5-åring allt ifrån?

Regn

Idag har det regnat hela dagen och jag har varit mest inne bortsett från en tripp till Kvantum för veckans matinköp samt ett par raska promenader med vagnen för att få Lillan att sova. Hon har väldigt svårt för att somna inomhus ovaggad.
Storan och Mellan däremot drog på sig regnkläder och stövlar och var ute och lekte halva dagen i vattenpölar och gegga. De grävde, öste vatten, hoppade i vattenpölar och skrattade. Själv satt jag med datorn vid köksfönstret och tittade på dem. Jag kände mig på något konstigt sätt lycklig över att mina barn ville leka i regnvädret istället för att hänga inne framför TV:n. Att de inte ännu blivit lika bekväma som sin mamma. Jag borde ju ha gjort dem sällskap, det hade nog varit en roligare dag då!

Min smala kärlek

Har varit och vägt Lillan idag. Hon är 4,5 månader och väger 6325 g och är 64,5 cm lång. Eller som sköterskan sa : "Hon är längre än vad hon är tjock!". Mina andra tjejer har vägt över ett kilo mer vid samma ålder.
Glad och nöjd är hon i alla fall  med livet. Hon vänder sig från rygg till mage och tillbaka igen. Hon har börjat med smakportioner av grönsaker. Hon greppar leksaker och för till munnen för provsmak. Hon slår med händern på bordet när hon sitter i sin stol. Hon sover två längre sovpass under dagtid samt vaknar en eller två gåner på natten. Hon är söt och älskad.

Ja, sådan är hon min lilla Lillan.

Syskonkärlek

Mina barn tycker nog oftast om varandra. Mellan ser upp till storan och saknar henne så snart hon lämnar rummet för att inte tala om när hon lämnar huset. Hon tycker också mycket om Lillan och brukar ligga bredvid henne på golvet och prata. Vad de pratar om förblir hemligheter för omvärlden :-)
Storan fullkomligt älskar sina syskon, även om hon inte alltid visar det. Hon verkar ha en intuitiv förmåga att veta vad de vill ha och behöver. Kanske för att hon befinner sig närmare dem än vad jag gör? I vilket fall som helst är det rörande att se henne pyssla om Lillan och berätta för henne med viskande röst att hon är världens finaste bebis. Igår frågande jag Storan om hon minns första gången hon såg Lillan och min lilla tjej blir nästan tårögd och berättar att hon minns precis hur det var när hon kom hem från farmor och farfar och såg Lillan ligga i mitt knä under en filt. Jag tror att de älskar varanda.

Att kärlek och bråk ligger nära varandra är en annan aspekt av det hela....Storan och Mellan kan bråka dagar i sträck och huset ekar av alla fula namn de kallar varandra. Som mamma blir jag så trött på deras bråk ibland att man bara vill trolla bort allt. Trycka på en knapp så att allt blir tyst och lugnt. Hoppas att de växer ifrån det.

Förresten frågande jag Storan igår om hon vill ha fler syskon (ja, bara för skojs skull alltså!!) Hon funderade en stund och sa sedan: "Ok, jag tror att jag kan ta en till". Min söta unge, tänk om livet vore så enkelt.

Banan och bortbyting

Idag har Storan inte varit som vanligt, inte alls som vanligt. Sur, arg, gnällig och trotsig. Skrikit åt lillasyster, skrikit åt min väninna, slagit lillasyster, gråtit och så vidare. BLÄ! Redan efter halva dagen hade jag fått nog av dagen. Detta i kombination med min dåliga nattsömn med Lillan har gjort mig till världens tråkigaste mamma idag. Och tror mig, det har jag fått höra.
Halva svaret kom ikväll när Storan började hosta och fick feber. Hellre en sjuk dotter än en förbytt. Tack.

Lillan har fått smaka banan idag och det måste varit det äckligaste hon känt i sin lilla mun någonsin.En rysning gick genom kroppen på henne, som en orm som svalt något för stort. Tacka vet jag palsternacka. Imorgon blir det banan igen :-)

Runt, runt

Idag händet det äntligen det som varit på gång länge. Lillan vände sig från rygg till mage och tillbaka! Tänk vad mycket de ska lära sig de små liven.

Humor och bus

Idag var jag och Storan på avslutningssamtal på förskolan och träffade den pedagog som ansvarat för hennes grupp det senast året. Han visade bilder på vad de gjort i gruppen, pratade och diskuterade med Storan vad som varit bra och vad som varit mindre bra. vad som varit kul och vad som varit mindre kul. Det var fashinerande att höra min lilla femåring prata verksamhetsplanering! Vilka insikter och åsikter hon har. Efter en stund tröttnade hon dock och klättrade upp på bordet och hoppade i soffan ovh jag och pedagogen fick tillfälle att prata lite mer ostört kring hennes situation i gruppen, som inte alltid varit så bra. Storan bytte förskola för ett år sedan och har inte riktigt kommit in i gemenskapen med nya kompisar, hon har helt enkelt haft lite otur och trivs inte riktigt 100% med något av de andra 5- eller 6-åringarna på avdelningen. tack och lov har det blivit bättre och jag fick höra att hon nu har en naturlig plats i gruppen och tar för sig på alla sätt.
Han sammanfattade Storan som en tjej med humor och bus i sinnet. Jag kunde inte sagt det bättre själv, möjligen klätterapa också. Känns bra att hon verkar vara samma person på förskolan som hemma.

Skolbarn

Det kom ett brev förra veckan med rubriken "Till vårdnadshavare för barn som ska börja i förskoleklass på X-skolan". Jag läste. Jag funderade. Sedan slog det mig att det faktiskt gäller mig och min dotter. Att jag har en tjej som redan ska börja skolan....Helt galet. Ärligt talat känns det som igår jag satt och vaggade Storan till sömns i min famn framför tv:n, smekte hennes mörka hår och önskade oss en god natt. Som igår eller som att en enda lång dag förflutit från det ögonblicket hon lades i min famn för första gången och mitt liv för alltid förändrades. Min stora tjej ska börja skolan.
Själv tar hon det hela med ro och längtar mest efter att få klättra i orm-klätterställingen de har på skolgården. Det gör hon rätt i, man får nog med krav på sig med tiden.

Ibland kommer jag på mig själv med att undra vad det kommer att bli av mina barn. Vilka intressen de kommer att skapa sig och hur deras liv kommer att se ut. Skolan är i alla fall första steget ut i livet och jag önskar Storan en bra start.

Försök

Nu har jag nästan skrivit ett inlägg tre gånger, eller i alla fall försökt. Första gången jag satte mig hoppade katten upp på diskbänken och började slicka på mitt kvällsfika och på osten. Jag fick rycka ut och rädda den stackars maten. Andra gången jag sattemig hörde jag Storan gråta uppe och fick gå dit och trösta och natta igen.
Och nu är jag här igen men för trött för att tänka. För trött för att skriva. Ska lägga mig och hoppas få sova en liten stund innan Lillan vaknar och är hungrig.

Det är jag som skapar

I min barndom sken alltid solen, mamma och pappa var glada, vi sprang barfota i gräset och klappade små kattungar och plockade blommor....eller kanske är det en efterkonstruktion? Ja, med största sannolikhet för vilka föräldrar är perfekta alla dagar? Mina minnen är i alla fall perfekta.
Idag slog det mig att det är jag som skapar mina döttrars minnen av sin barndom. Skrämmande..Jag gör så gott jag kan men känner mig långt ifrån perfekt. Hur ska man hinna med allt man vill visa sina barn, allt man vill lära dem och allt man vill föra över till dem att minnas? Hoppas att det räcker att försöka.

Jag har ett foto av mig som bebis ovanför min säng. Idag satt Storan där och tittade på en leende bebis och undrade varför jag var så glad när jag var bebis och inte nu....Jag vill vara en glad mamma - alla dagar, ska försöka bli bättre på att visa min glädje som bor där inna bakom all stress och trötthet. Det är hon värd, Storan.
Eller happiness is not a destination it is a way of living.

Godnatt

Ödmjukhet och ofrivillig barnlöshet

Genom andra bloggar som jag följer har jag uppmärksammat att det är de ofrivilligt barnlösas dag idag den 28 maj, dagen före mors dag. Jag är ju inte ofrivilligt barnlös utan berikad med inte mindre än tre prinsessor men genom att ta del av andra bloggares historier känner jag en enorm ödmjukhet inför livet och inför mitt föräldraskap. Tänk om det hade varit jag...Det kunde lika gärna ha varit jag. Det kan vara vem som helst.

För mig, liksom för många andra, har det här med familj och barn varit ett naturligt steg i livet som alltid varit självklart att jag skulle ta. Jag vet att om jag drabbats av ofrivillig barnlöshet så skulle jag gjort allt i min makt för att få ett barn, det hade aldrig funnits något annat alternativ. Jag är så otroligt tacksam för mina barn att det idag överskuggar allt annat och jag vill skänka en tanke till alla som kämpar.

Det känns nästan som hyckleri att skriva om ofrivillig barnlöshet i min situation men jag gör det för att stödja alla där ute, kända som okända, som kämpar, gråter, skrattar och hoppas. Jag hoppas med er.

Fel första intryck

Jag har alltid mer eller mindre trott att det första intrycket är viktigt, att det säger hur personen är. MEN jag är uppenbarligen helt värdelös på att bedöma och tänkte här berätta om tre misstag under bara senaste veckorna.

Jag brukar besöka en öppen förskola i kyrkans regi då och då. De lagar och serverar även lunch för daglediga oavsett ålder. En man i 60-årsåldern kommer varje gång och jag känner spontant att detta är en mycket ensam man som säkerligen bor långt ute på landet, kanske till och med i sitt forna föräldrahem. Jag tycker synd om honom och brukar försöka att kallprata lite. I min värld är detta en ensam, smått patetisk, man som säkert pratar med rävar och rådjur och inte lämnar hemmet annat än för dessa luncher.
MEN nejdå, han har tydligen fru och fyra vuxna barn, bor i stan och arbetar heltid i församlingshemmet som vaktmästare. Ser man på.
På samma öppna förskola arbetar en medelålders kvinna som är ganska tillbakadragen. Utan att någonsin ha pratat med henne eller hört något skvaller om henne utgår jag ifrån att hon är lätt förståndshandikappad eller socialt handikappad och placerad i arbetslivet på praktik eller med lönebidrag...Det är något med utseendet och kroppshållningen i kombination med att hon inte spontant tar kontakt med barn och föräldrar som besöker öppna förskolan. MEN igår pratade jag lite med henne och hon är gift, utbildad förskolelärare samt har arbetat ideellt i många år inom samma organisation som jag själv. Vi har samma intresse och ett likande liv. Ser man på.
Sist men inte minst är det en tjej i min föräldragrupp som jag av en mycket oklar anledning tänkt mig som inte "så smart" och eventuellt med sociala problem eller familjeproblem...Nu i efterhand när jag skriver detta känner jag mig ganska fånig men jag trodde verkligen det. MEN hon har tre barn, bor i en villa i samma område som jag och arbetar på en statlig myndighet som jag, dock inte samma. Ser man på.

Antar att detta säger mer om mig än om någon annan :-)

Ett av världens fulaste ord: Astma

Idag har vi varit på barnspecialistmottagningen för uppföljning av Mellans astma och diskussion om olika medicineringar. Blä för astma!
Mellan har haft astma, andningsbesvär och besvär med luftvägarna sedan hon var nyfödd. 5 veckor gammal lät det som om hon hade tusen undulater i bröstet när hon andades...Lilla stackare. Otaliga besök på barnakuten senare har hon fått en medicin som fungerar och som gör det hela hanterbart. Nu har hon mest besvär när hon är förkyld, vilket är en stor förbättring.
På dagens besök var hon inte samarbetsvillig utan gömde sig bakom mig och sug på tummen. Hon skulle inte mätas, inte vägas, inte lyssnas på och inte prata med varken doktor eller sköterska. Sådan är hon Mellan, envis som en gammal get med skägg.

Nej i vår familj tycker vi inte om astma....

Jag älskar om dig

Det är sånt hon säger Mellan. Jag älskar om dig, jag fryser mig och jag ska inte gå ingenstans.
Hur sött är inte det?

Mer i deras värld

Mellan och Storan har en egen värld av lek och fantasi. Världen består av gott och ont, sagodjur, olika väsen och osynliga vänner (såsom till exempel kompisen Björn som bor i lekparken mitt emot). Jag vill också vara med i deras värld. Den verkar roligare än min värld av stress, städning, tidspress, sömnbrist och inte minst brist på just fantasi. Jag har helt tappat min barndomsvärld. Storan satt för några dagar sedan och bet på en smörgås och utbrast "Mamma titta mackan ser ut som en båt, vad ser din macka ut som?" Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi se något annat än just en macka. En macka med ost och gurka. Är jag verkligen så tråkig?
Jag vill vara mer i deras värld.

Högmod går före fall

Vi var bjudna på disputationsmiddag på Uplands nation igår kväll jag och mannen. Glada i hågen såg vi fram emot en kväll tillsammans med goda vänner som vi träffar alltför sällan nu för tiden. Lillan fick följa med medan Storan och Mellan barnvaktades av farmor. Vi träffade två andra par på en uteservering i närheten och tog en fördrink. Jag hörde mig själv sitta där och säga att vi har i alla fall världens lättsammaste bebis, hon är så lätt att ha med sig, är så nöjd etc. Bla bla bla i det oändliga. Solen sken och Lillan likaså.

En stund senare sitter hela sällskapet och äter förrätt och lyssnar på tal, spex och sång. Jag och Lillan sitter i ett litet rum bakom. Hon gallskriker och matvägrar. Jag försöker tvinga på henne både bröst och flaska som mannen får springa mer till Ica och köpa i ren desperation. Hon vägrar. Hon skriker. Hela lilla kroppen är stel som en pinne. Inte äta. Inte sova. Bara skrika. Skrïka så högt att vi inte kan sitta med vid bordet utan att störa hela festen.
Min lilla bebis som är så lättsam :-)

Ytterligare ett par timmar sover Lillan i vagnen helt utslagen och hon sover resten av tillställningen precis som den lättsamma bebis jag tidigare skröt om.

Haha för mig. Idag är hon glad och nöjd som solen igen!

De finaste

Vi var på vårpicknick på dagis idag, jag och mina tre små. Vi grillade, lekte och tittade på alster som barnen tillverkat under terminen. Solen sken och jag fick en de där uppenbarelserna att jag lever i min egen dröm, att mitt liv blivit precis som jag önskat. Att jag har tre döttrar - det är verkligen helt otroligt. Jag tittade mig omkring på alla lekande barn och kunde inte se tre lika vackra som mina :-) Är dock inte helt opartisk...

En blogg

Hej jag heter Tina och nu har jag också en blogg, en sak jag  egentligen inte planerat att skaffa men som kommit ändå :-)
Eftersom jag är en flitig läsare av andras bloggar bör man kanske ha en själv tillslut. Sen om nån vill läsa är en annan sak. Jag ser denna blogg först och främst för mig själv och för mina barn, för att minnas och kunna reflektera över denna tid i mitt liv.
Jag kommer att skriva om mitt liv som mamma till tre fina tjejer. Mitt mål är att försöka skriva om föräldraskapets alla sidor, både de underbara stunderna och de jobbigare. Allt utifrån mig själv och min situation. Min blogg är helt anonym med hänsyn tagen till mina döttrar, som i bloggen kallas Storan, Mellan och Lillan. Storan är född 2005, Mellan 2008 och Lillan 2011.

På återskrivande