Mina barn tycker nog oftast om varandra. Mellan ser upp till storan och saknar henne så snart hon lämnar rummet för att inte tala om när hon lämnar huset. Hon tycker också mycket om Lillan och brukar ligga bredvid henne på golvet och prata. Vad de pratar om förblir hemligheter för omvärlden :-)
Storan fullkomligt älskar sina syskon, även om hon inte alltid visar det. Hon verkar ha en intuitiv förmåga att veta vad de vill ha och behöver. Kanske för att hon befinner sig närmare dem än vad jag gör? I vilket fall som helst är det rörande att se henne pyssla om Lillan och berätta för henne med viskande röst att hon är världens finaste bebis. Igår frågande jag Storan om hon minns första gången hon såg Lillan och min lilla tjej blir nästan tårögd och berättar att hon minns precis hur det var när hon kom hem från farmor och farfar och såg Lillan ligga i mitt knä under en filt. Jag tror att de älskar varanda.
Att kärlek och bråk ligger nära varandra är en annan aspekt av det hela....Storan och Mellan kan bråka dagar i sträck och huset ekar av alla fula namn de kallar varandra. Som mamma blir jag så trött på deras bråk ibland att man bara vill trolla bort allt. Trycka på en knapp så att allt blir tyst och lugnt. Hoppas att de växer ifrån det.
Förresten frågande jag Storan igår om hon vill ha fler syskon (ja, bara för skojs skull alltså!!) Hon funderade en stund och sa sedan: "Ok, jag tror att jag kan ta en till". Min söta unge, tänk om livet vore så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar