Det kom ett brev förra veckan med rubriken "Till vårdnadshavare för barn som ska börja i förskoleklass på X-skolan". Jag läste. Jag funderade. Sedan slog det mig att det faktiskt gäller mig och min dotter. Att jag har en tjej som redan ska börja skolan....Helt galet. Ärligt talat känns det som igår jag satt och vaggade Storan till sömns i min famn framför tv:n, smekte hennes mörka hår och önskade oss en god natt. Som igår eller som att en enda lång dag förflutit från det ögonblicket hon lades i min famn för första gången och mitt liv för alltid förändrades. Min stora tjej ska börja skolan.
Själv tar hon det hela med ro och längtar mest efter att få klättra i orm-klätterställingen de har på skolgården. Det gör hon rätt i, man får nog med krav på sig med tiden.
Ibland kommer jag på mig själv med att undra vad det kommer att bli av mina barn. Vilka intressen de kommer att skapa sig och hur deras liv kommer att se ut. Skolan är i alla fall första steget ut i livet och jag önskar Storan en bra start.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar